Kan inte jag bara få spola över julen?

Bild på vår fina hylla som sitter i hallen, som jag fick av min Älskade Lotta. Kärleken övervinner verkligen allt!

Nu blir det personligt....

I många många år har julafton slutat med att jag ligger i hopkrupen i fosterställning i min säng och gråter mig till sömns.. Jag avskyrr verkligen julafton, det har inte alltid varit så. Förr älskade jag julen, det var den mest underbara dag som fanns på hela året. Vi hade så mysigt hela familjen och min Pappa älskade julen över allt annat. Men sedan kanske 8-9 år tillbaka så har det varit ångest framkallande för mig. Och det är av två anledningar, den ena är att vi inte har barn. Varje år innan jul så tänker jag hoppas att vi har barn nästa år, och när det inte blivit så när julen väl kommit så gråter jag över det. Varje år så får jag mens på julafton, VARJE! som att strö ytterligare salt i såren och för att påminna mig om att jag inte är gravid eller har barn detta år heller..........

Den andra anledningen till varför mina jular slutar i gråt är för att jag i kanske 5 års tid varit rädd att denna jul är den sista med min pappa. Har varit så rädd i så många år att han inte ska leva nästa jul, så då gråter jag... Så jag skakar...

Denna jul är det verklighet, han finns inte länngre. Därför så vill jag bara spola över julen, jag vill inte känna ångesten och saknaden efter både pappa och barn..

Jag orkar inte "fira" jul... så jag och Emil ska vara hemma här i vårt hus, försöka att skapa egna traditioner.. Om man nu kan göra det utan små barn som springer omkring, förväntansfulla och lyckliga.. Men vi måste försöka iallafall, vi har ju varandra och vi har vår enorma kärlek.

På kvällen så kommer min syster med familj samt min mamma hit. Vi ska dricka lite glögg och köra paketrace.. Kanske en liten ljusglimt i det mörka.

Ja ni kära läsare, ingen munter läsning. Men JAG ÄR ledsen, JAG SAKNAR och jag GLÄDS INTE över jul, så är det tyvärr...

/Petra